Jag har läst Millan av Pia Hagmar. Den kom ut förra året och nu har det även kommit en fortsättning. Pia Hagmar är ju lite av en ikon inom hästbok-genren och hon har skrivit många barn- och ungdomsböcker genom åren.
Men den här gången blev jag besviken. Denna boken är sorgsen och som förälder blir man faktiskt ganska ledsen både för att man tycker så himla synd om Millan men också för att man förstår vilken hemsk situation hennes mamma och pappa lever i. För att inte tala om hennes lillebror. Ja, som vuxen läsare får man ont i hjärtat och min första tanke var, kan man verkligen låta barnen (och ungdomarna) läsa detta? Och nästa tanke var, vill de läsa om detta?
Varför skrev Pia Hagmar om detta? Kanske för att det finns många barn i utsatta familjer och de kanske ska känna igen sig? Kanske för att lära oss läsare att livet inte är en dans på små rosa moln (om någon nu trodde det)? Ja, vi får inte veta om vi inte frågar henne. Ska vi göra det? Ja! Det ska vi. Jag frågar Pia Hagmar och ni håller koll på när svaret kommer upp här på bloggen!
Men jag kom på något annat! Jag låg där med Millan i sängen och grät för att jag är förälder. Tyckte att boken var tråkig och sorglig, men ett barn kanske hade fastnat för något helt annat? Sett hela historien ur ett annat perspektiv? Eftersom jag blev så nyfiken ska vi nu göra ett test.
Jag och min dotter Thilda, som är 10 år, ska välja en hästbok ur hylla här hemma och läsa den tillsammans. Därefter ska hon får säga vad hon tyckte om den och sedan är det min tur att avslöja vad jag tyckte och då kan vi jämnföra. Kanske blir det lika bedömningar, kanske kan man inte tro att det ens är samma bok?
Spännande blir det i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar